Igår efter att jag lagt Novah hade Martin en hälsning ifrån min far. Våran älskade Anna hade äntligen fått komma till sin Herman igen. Även om jag självfallet sörjer henne jättemycket så känner jag endock lättnad för hennes skull. Äntligen har hon fått komma till sin älskade make igen och slipper sjuksängen och allt därtill. Men det kommer kännas tomt utan henne i livet. Ingen Anna att åka och hälsa på längre när man är till hemstaden.. Det är nu man vill vara litet barn igen och kunna krypa upp i sin fars starka trygga famn och bara få gråta en stund... Tack och lov för att jag hann dit i julas och hälsa på henne.