Hm ska försöka göra en resumé över vad som skett senaste veckan.

Har försökt att låta bli att tänka så mycket nu under veckan. Och lyckats ganska bra tror jag. Förutom i vissa stunder när allt kommer över en igen. Som dom där urdumma tankarna på hur det SKULLE ha varit nu om allt gått som det skulle... Men men.. Det var inte det jag skulle berätta om nu, det får bli en annan dag när jag orkar tacklas med de minnena, tankarna och känslorna igen.

Söndag: Resa. Mestadels av dagen ägnades åt att resa. Det som var tänkt att bli en 6½timmes bussresa blev 7 timmars resa istället. Precis när vi kommit till Härnösand så började det lukta helvete och ryka från ena bromsarna på bussen. Med andra ord redigt överhettade bromsar. Stod fast där i 40 min i väntan på att dom skulle kylas och släppa. Segt som tusan. Och inte lätt å försöka roa en less Novah heller. När vi kom nedanför Sundsvall så somnade hon äntligen och sov hela vägen till Gävle Bro. När vi var 45 min innan Gävle Bro så vaknade hon till en sväng och kröp upp i knät på mig och la sig och somnade om. Himla mysigt! Sen från Gävle Bro var det bilresa till Hedemora sen äntligen framme!

Måndag: Träffade far en stund (eller ja... blev mest hela dagen). Hjälpte han att få igång sitt ny-införskaffade internet. Martin fick igång på bilen och kom ner! Jippie! Det var nog det bästa av allt! Han kom ner nångång mitt i natten. Novah hade inte somnat så skickade han i säng med Novah och tog själv promenad med Maja upp till far. Just ja... Handlade julklappar åt Novah också!

Tisdag: Var iväg och hälsade på gammelfaster Anna och även farfar en sväng. Riktigt trevligt att få träffa dom igen, även om Anna var om möjligt sämre än i somras. Känns så himla trist och tungt att se henne i det skick hon är idag. Minns henne sen min barndom när man var dit och hälsade på. Alltid fick man rejält fika med massor av olika sorter hembakt. Busade och lekte med oss barn. Men men... Tillbaks till relativ nutid iaf. På kvällen/eftermiddan vart det bakning hemma hos mor. Lite smörrekaka, sirapskakor, chokladsnittar och drömmar. Just ja. Körde även ut Maja till en arbetskamrat till mor och vi var ut i skogen på en långpromenad med hundarna för att dom skulle få bekanta sig.

Onsdag: Självaste julafton! Började dagen med att baka sista omgången nougat, kola och fudge som skulle ut till mors arbetskamrat som tack för att hon hade våran jycke där. Hon verkade bli glad över de iaf. Och det hade gått bra å ha Maja också. Handlade lite sill och potatis och for till far och åt jullunch där. Medans vi väntade på potatisen skulle koka så öppnade vi lite julklappar. Efter lunchen for vi tillbaks hem till mor, kollade på kalle, åt middag och öppnade mer julklappar. Efter julklappsöppningen spelade vi Nintendo Wii (boxning, bowling och Rayman Raving Rabbids)

Torsdag: Martin for uppåt igen *trist*. Annars tog vi det mest lugnt. Promenad ner till Ica och sen till Gurras mor på fika. Lina och hennes kompis tog med sig Novah på promenad tillbaks hem till mor.

Fredag: Tog det också mest lugnt och spelade Rayman Raving Rabbids medans Lina och hennes kompis tog med sig Novah på långpromenad i vagnen.

Lördag: Upp till Borlänge och shoppade ett par skor. Äntligen fick jag mina efterlängtade stövlar! Har i många år varit ute efter ett par stövlar som passar på mina fötter och nu äntligen!

Söndag: Ja.. Vad fan har vi gjort idag egentligen? Joooo... Vi tog en promenad ner till Lidl och tillbaks. Sen till det obligatoriska Rayman Raving Rabbids! Jävlar vilket beroendeframkallande spel!

Ja det var väl iaf litegranna om vad som skett nu i veckan.

Martin ringde för ett tag sen å sa att han fått igång blue-lowrider! Så han kommer ner ikväll/natt! Oh vad glad jag blir!

Idag åker jag och Novah ner till dalarna och kommer hem nångång strax före nyår :-) Tänkte bara säga det :-) Hoppas ni alla får en riktigt trevlig jul! ( Novah med morfar på bild)
 

Här kommer ett litet (dålig kvalitét!) filmklipp från Novahs Lucia! Novah är den lilla skiten som är utan luciakrona och ställer sig upp mitt i allt och äter på ljuset :-)

Ja nu blir det att gå tillbaka litegranna i tiden (så går det när man glömmer bort att blogga)

I fredags var iaf Novah med på sitt livs första luciatåg! Hon ville dock inte gå i tåget själv, utan blev buren. Och ville inte heller ha sin luciakrona på sig. Men glitter kring magen och tärnljus med glitter var helt okej! Satt still näästan hela tiden medans dom stora barnen sjöng. Men var ju tvungen att sträcka på benen en liten sväng åtminstone :-) Hon såg så oerhört liten ut där hon satt i pedagogens knä bland alla andra stora barnen. Synd bara att vi var så stressade på morgonen så vi glömde kameran *snyft*  Men lyckades filma liiiite med mobilen åtminstone när dom tände lyset för att föräldrarna skulle kunna få fota barnen :-) När dom skulle tåga ut igen så satt Novah i famnen på pedagogen och ropade på pappa *fniss* Är verkligen pappas flicka till max det där!

Kan bjuda på ett foto före Lucian iaf :-)

Orkar du inte läsa massa "klagosång" kan du likagärna sluta läsa detta inlägg redan nu! (Tänkte vara lite schysst och spara på den ointresserades tid)

Urs jag bara ältar samma saker om och om igen. Måste nog vara sveriges mest ointressanta bloggare (dock med en gnutta självinsikt och självironi) *asg* Ska försöka lämna en sammanfattning av veckan/helgen som varit imorgon! Men får duga såhär så länge...

Jag och sambon kom i somras överens om att skjuta upp flytten (vi båda vill flytta neråt i landet en bit, bor utanför ume nu) och satsa på syskon åt lilltjejen våran. Sagt och gjort. Vart gravid samma månad. Alltså, det tog sig på 1a försöket. Och som dom flesta redan vet så fick jag missed abortion som slutade i missfall och skrapning 1 ½ vecka senare. Först bestämde vi att köra på igen efter jag fått andra mensen. Men sen efter första mensen kommer han och säger att han vill att jag ska jobba 1 år innan vi blir gravida igen! Jag som redan har längtat mig fördärvad och näst intill blivit besatt av tanken på att bli gravid! Och dessutom blivit gravid men blivit snuvad på den redan i 11e veckan! Fattar inte! Vad gör det för skillnad på att försöka vidare på en till redan nu när vi endock skulle varit några veckor över halvägs nu egentligen om vi inte förlorat det?!

Mf har tagit oerhört hårt då jag hade hoppats alldeles för mycket på denna gången. Då graviditeten med dottern fick ett plötsligt slut i fulla 28 veckor. Så som det känns för tillfället så känns det inte som om det är meningen att jag ska få gå en full graviditet. Hade ganska precis hunnit läka såren någorlunda okej från det med dottern, och kunna umgås med gravida. Och så kommer detta och raserar alla murar jag byggt upp. Sen som ett brev på posten kommer först nära vän och säger att hon är gravid (dock mf), sen en annan bekant och sist men inte minst hans syster (+ att vi känner 5st som fått smått under året 08) Så det känns som alla utom jag! Visst klart är jag glada för dom andras skull, definitivt! Är inte det som är problemet. Det är bara det att det gör så fruktansvärt ont i hjärta och själ att ständigt bli påminnd om vad man gått miste om. (Så jag hoppas för allt i världen att ingen tar illa vid av detta, för det är ingenting emot dom som är gravida, utan bara jag som inte fått läka mina sår ordentligt)

Mitt nya talesätt: Västerbottens största neggo, som tamejfan aldrig blir preggo!
(yesh jag är bäst på att rimma jag vet *blink blink*)

Känns bara så jävla hopplöst! Varför i hela fridens namn kan man aldrig få läka sina sår helt? När man väl tror dom är läkta, och där bara är en irriterande ärrvävnad kvar, så kommer något och infekterar såren så det bryter ut på nytt. Så är det tamejfan jämt! SUCK!

Denna fantastsikt fina pris fick jag av Helena och vill nu dela med mig av det till flera andra mammor som jag på något sätt kommit i kontakt med.

Markera och kopiera texten & bilden nedan för linjen, klistra in den i Din blogg, och börja tilldela årets Nobelpris inom ämnet Mammakunskap till alla som just Du tycker har gjort sig förtjänt av det! Spelar ingen roll om Du tilldelar det till en eller 100 mammor)

 *****************************************************************************************



























Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma!

En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.
En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop... som efter först en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning... för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag... med ett leende på läpparna!

Vi alla mammor som lyckas med den här bedriften är UNIKA! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!

Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang!

Var STOLT över Dig själv!

Duracellmamman som stiftade årets Nobelpris inom ämnet Mammakunskap, vill uppmuntra Dig som fått det här fina priset lite extra. Lottar av den anledningen ut 3 spa-kitt till tre av pristagarna! Vill även Du ta del av chansen till SPA-kittet, lämna en kommentar under det här inlägget! (inget krav, utan delta om Du har lust) Jag har fått det här Nobelpriset av Helena. I min tur är det med en stor Ära som jag tilldelar priset till följande mammor:

Emma
Cici
Helena
Lavali
Och inte för att glömma min egen underbara mamma.

Tänkte bjuda på en liten bild på min underbara busiga trollunge :-) Är hennes porträttbild från dagisfotograferingen :-) Ser lika busig ut som alltid, med håret spretandes åt alla håll och kanter :-)




♥Mammas skatten♥

Allmänt less på allting! Springer tamejfan snart ut i skogen och bygger en koja som jag kan gömma mig i de närmsta åren!

Fast det skulle ju inte gå det heller... Skulle ju sakna ihjäl mig efter Novah & Martin. Så det sket sig ju det med.

BLÄ PÅ ALLT!

Utmanad av Helena och här kommer 10 saker jag (eventuellt) är beroende av.

1. Min dotter & Sambon
2. Socker
3. Datorn
4. Familjeliv.se
5. Saft
6. Youtube
7. Mobiltelefonen
8. Sword of Truth
9. Våra djur
10. TV:n

Nu utmanar jag alla som läser detta. Skriv några rader så jag kan komma och läsa vad ni är beroende av också :-)

Vaknade tidigt i morse (vid 5-6tiden) och kunde knappt andas och var dygnsur! Hade så fruktansvärt ont i halsen och alldeles igenslemmad i halsen. Men samtidgt torr i käften nå kopiöst! Lyckades somna om efter många om och men och vaknade inte förens vid 8. Samma sak då, fast med en extrem huvudvärk. Tog tempen, och den visade 37.3! Shit! Jag som normalt ligger på 36.4! Så inte undra på om jag har så fasansfullt ont i huvudet då! Sen vaknade Novah nyligen och fick hoppa raka vägen in i duschen. *suck* Underbar morgon? Så fan heller. Liksom va fan. Är 14 grader inne och jag tycker de e dövarmt! Jag som normalt brukar frysa arslet av mig annars vid dessa grader! Jag som precis börjat bli frisk från först förkylningen. Är så typiskt ju! Men men, det är väl smällarna man får ta när man har klarat sig undan så länge endå.

Igår slog jag och Novah på stort! Vi bakade bullar! Superkanongoda saffransvaniljbullar med russin!
Så nu har jag för första gången i mitt liv bakat mjölkfria bullar. Och det vart precis lika bra som med riktig mjölk, som med havremjölk (om dom nästan inte blev bättre som mjölkfria) Novah var jätteduktig med att hjälpa till att baka. Nästan lite för duktig dock....

Ungefär så här såg det väl ut under bakningstiden:

• Sopade undan mjölet mamma haft på bänken så inte bullarna blir mjöliga när dom ska bakas ut
• Plockade undan degen mamma hade ut på bänken så inte kaveln blir full i deg
• Plockade bort alla russin mamma hade på degen (hur kan mamma vara så dum å stoppa russin i degen när man kan stoppa dom raka vägen i munnen för?)
• Papper knöcklar man ihop och lägger brevid kaminen, även de konstiga räfflade runda papprena som mamma ställde upp på rad på plåtarna
• Varför i hela fridens namn stoppar man deg på papper för när papper är till för att eldas i kaminen med? Nej bort med de!
• Pärlsocker? Samma som med russin, varför envisas med att stoppa det PÅ bullarna när det är MYCKET lättare att stoppa det i munnen på en gång?

Sen försöker vi även sälja iväg Golfen. Har trillat in en del mail idag. Var tillochmed en och tittade på den. Så vart akutstäda en del här hemma OM det skulle bli något köp så man kan ha de lite snyggt hemma när det kommer in nytt folk, även om det bara är för att skriva på ägarbytarpapprena. Men nu blev det ju dock ingen affär. Bättre lycka nästa gång.
Om det är någon som är intresserad så finns annonsen här.

Och som ni ser så har sidan fått lite nytt utseende. Tack Lavali för hjälpen med headern! Du  träffade verkligen Bulls Eye med den rosa snaken *blink*!

Vaknade strax vid 5.30, kallsvettig och kippade efter andan medans tårarna rann (eller snarare sprutade från ögonen), med en smärta i mitt hjärta jag aldrig någonsin känt förut. Hör ljudet av Novahs snusande andetag och börjar komma till sans igen. Någorlunda åtminstone. Är fortfarande alldeles skakis.

Minns inte riktigt hur drömmen började. Men Novah var iaf sjuk så vi åkte in med henne på akuten. Där visade det sig att hon var väldigt sjuk och hade bara några timmar kvar i livet. Drömde inte om själva begravningen, men vi var dit efteråt. Hon fick en vacker gravsten i form av en strålande stjärna. Minns hur det kändes i drömen, minns hur jag grät.

Beundrar dom som klarar av att leva vidare efter förlusten av ett barn. Vet nu efter denna hemska mardröm att jag skulle inte klara ett liv utan min dotter.Tack och lov att det bara var en dröm

Kan ju börja med att fråga vem tusan har tagit min optimism?! För 2-3 dagar sen så var jag hur optimistisk som helst och nu är det totalt bortblåst. Så känner du dig träffad? Gör du det så kan du väl vara snäll att lämna tillbaks min optimism om några dagar?

Men iaf. Ska berätta lite om gårdagen. Novah är åter igen tokförkyld. Hostar så hon kiknar och nästan kräks varje gång hon sover, som alltid när hon är förkyld. Sen Så har magen även vart ett stort problem för henne. Så igår lessnade jag och ringde BVC och berättade läget. Dagis 1-2 dagar, förkyld en vecka, dagis 1-2 dagar, förkyld en vecka. Och så har det gått runt enda sen Augusti. Efter en stund ringde BVC sköterskan upp och gav oss en läkartid kl 13. Woaw! Det var snabba ryck! Så ringde grannen och frågade om inte hon skulle in till Vännäs nånting till kl 13. Och tror ni int på fan att hon skulle de! Så fick lifta med henne dit. Väl där så stötte vi på A-K som hade hand om oss på Unga föräldra gruppen. Har inte träffat henne sen i Juni! Så det var ett glatt återseende! Dock höll inte Novah med om det alls. Utan när A-K kom och skulle ge oss en kram så började Novah gråta jättemycket. Vilket är väldigt lustigt, för när vi var där på tisdagarna på gruppen så skulle hon bara vara hos A-K eller J. Men å andra sidan så var det ju längesedan också.

Men iaf. Till läkarbesöket nu! Pratade lite granna om hur Novah har mått och sådär. Dom lyssnade lite på lungorna å klämde och kände lite på magen. Fick Pulmicort utskrivet och en Nebunette till det. Försöker göra det till en kul grej att ta medicinen. Men det går inte så bra. Slutar med att hon har panik och vägrar ha masken i ansiktet. En 10 andetag är ingenting vi lyckas med iaf så som dom sa på bvc att hon skulle ta i den. Har låtit henne leka med Nebunetten för att hon ska vänja sig, men det hjälptes inte. Känner mig som världens sämsta mamma när vi får lov att tvångsge henne medicinen, även om det är för hennes bästa. Men idag så satte vi oss i soffan och tog med Nebunetten. Hon fick hjälpa mig att montera ihop alla delar och jag visade hur man använde den utan mask och med mask. Hon fattade snart galloppen med hur man använde utan masken och gick och sög på ventilen en bra stund hihi. Sen satte jag dit masken och visade hur man skulle göra. Fattade hon också snabbt. Men ville inte prova så mycket själv. Så ställde den på kanten på köksbordet, så hon har möjlighet att nå den utan att klättra upp på stolarna. Tror ni int på tusan att hon tog Nebunetten och satte masken mot ansiktet och tog ett djuuuupt andetag?! Sen varje gång sen dess hon gått förbi den så har hon tagit den å satt mot ansiktet och andats. Bara luft förvisso då jag inte har Pulmicorten sittandes i. Men det är en början! Snacka om stolt mamma jag är nu som lyckats omvandla ett skräckscenario till en kul grej bara på en halvtimme! Iof ska inte ropa hej än! Har ju inte provat med medicin i än!

Men det är inte över där! Hon har ju haft problem med magen enda sedan hon började äta fast föda. Så tog upp det med läkarn igår också. Så vi skulle utesluta komjölksprotein. Så blir å ge henne mjölkfri kost i en vecka frammåt för å se om det blir bättre.