Fantastisk liten tjej!
Oh måste bara berätta! Vi har ju iaf världens underbaraste lilla tjej (som om det vore något nytt?*blink*). Hade lite sämre dag igår och är väldigt väldigt känslosam av mig.
Satt och kollade på bilder på prematurer. Och då vällde alla minnen och känslor över mig igen. Allt kom tillbaks. Var precis som om det var nyss vi upplevde den resan. Minnesbilder snabbspolades framför mina ögon, alla intryck, ja allting från den tiden! Allt ifrån när vi var på tillväxtultraljudet tills vi kom hem. Alla känslor under tiden där. All tid när man svävade mellan hopp och förtvivlan. Upplevde allt som om det vore igår igen.
Satt med Novah i famnen och tittade på henne, då brast allt och började tokgråta. Hon tittar på mig med en så varm blick som smälte hela mig, sträckte handen mot mitt ansikte och satt och strök mig över kinden, medans hon höll andra handen om min arm. Lutar sig mot mig och överöser mig med pussar och kramar.
Det gjorde ju inte saken bättre, började ju gråta ännu mer då. Men dock av lycka. Lycka över att ha en sån fantastisk liten mirakel tjej, som tröstar sin mor när hon ledsen. Har aldrig någonsin känt en sådan värme som hon utstrålade igår, förut. Var helt magiskt. Nog för att hon utstrålar värme oftast, men inte i den graden. Tog henne i min famn och bara satt och höll om henne. Då börjar hon skratta, precis som för att mena - Men mamma nu är det bra, är inget att vara ledsen över, jag var ju stark och duktig och klarade mig bra, jag är ju här med dig och är frisk och glad! Då kunde jag inte längre hålla mig från att le och skratta.
För er som inte visste så är Novah född i v.28+1, och vi var väldigt nära på att förlora henne. Ett ynka litet dygn ifrån. Var på tillväxtultraljud, 13/3-07, pga minskade fosterrörelser. Där såg dom att min moderkaka lagt av och inte gav näring till henne + att hon var tillväxthämmad med 39% och att jag hade oerhört lite fostervatten. Så vart skickad raka vägen till förlossningen där som satte CTG. Efter några timmar kom dom in och sa att nu ska hon ut! Så vart akutsnittad samma dag. Där handlade det om minuter. Men direkt hon kom ut ur magen mådde hon bra. Klarade sig galant trots en liten liten hjärnblödning + blåsljud på hjärtat. Men nu är hon helt friskförklarad.
Satt och kollade på bilder på prematurer. Och då vällde alla minnen och känslor över mig igen. Allt kom tillbaks. Var precis som om det var nyss vi upplevde den resan. Minnesbilder snabbspolades framför mina ögon, alla intryck, ja allting från den tiden! Allt ifrån när vi var på tillväxtultraljudet tills vi kom hem. Alla känslor under tiden där. All tid när man svävade mellan hopp och förtvivlan. Upplevde allt som om det vore igår igen.
Satt med Novah i famnen och tittade på henne, då brast allt och började tokgråta. Hon tittar på mig med en så varm blick som smälte hela mig, sträckte handen mot mitt ansikte och satt och strök mig över kinden, medans hon höll andra handen om min arm. Lutar sig mot mig och överöser mig med pussar och kramar.
Det gjorde ju inte saken bättre, började ju gråta ännu mer då. Men dock av lycka. Lycka över att ha en sån fantastisk liten mirakel tjej, som tröstar sin mor när hon ledsen. Har aldrig någonsin känt en sådan värme som hon utstrålade igår, förut. Var helt magiskt. Nog för att hon utstrålar värme oftast, men inte i den graden. Tog henne i min famn och bara satt och höll om henne. Då börjar hon skratta, precis som för att mena - Men mamma nu är det bra, är inget att vara ledsen över, jag var ju stark och duktig och klarade mig bra, jag är ju här med dig och är frisk och glad! Då kunde jag inte längre hålla mig från att le och skratta.
För er som inte visste så är Novah född i v.28+1, och vi var väldigt nära på att förlora henne. Ett ynka litet dygn ifrån. Var på tillväxtultraljud, 13/3-07, pga minskade fosterrörelser. Där såg dom att min moderkaka lagt av och inte gav näring till henne + att hon var tillväxthämmad med 39% och att jag hade oerhört lite fostervatten. Så vart skickad raka vägen till förlossningen där som satte CTG. Efter några timmar kom dom in och sa att nu ska hon ut! Så vart akutsnittad samma dag. Där handlade det om minuter. Men direkt hon kom ut ur magen mådde hon bra. Klarade sig galant trots en liten liten hjärnblödning + blåsljud på hjärtat. Men nu är hon helt friskförklarad.
Postat av: Marie
minsta lilla påminnelse de kan vara en doft eler vad som helst och bara minnena forsar över en. man behöver gråta ibland
Trackback
