Vaknade strax vid 5.30, kallsvettig och kippade efter andan medans tårarna rann (eller snarare sprutade från ögonen), med en smärta i mitt hjärta jag aldrig någonsin känt förut. Hör ljudet av Novahs snusande andetag och börjar komma till sans igen. Någorlunda åtminstone. Är fortfarande alldeles skakis.

Minns inte riktigt hur drömmen började. Men Novah var iaf sjuk så vi åkte in med henne på akuten. Där visade det sig att hon var väldigt sjuk och hade bara några timmar kvar i livet. Drömde inte om själva begravningen, men vi var dit efteråt. Hon fick en vacker gravsten i form av en strålande stjärna. Minns hur det kändes i drömen, minns hur jag grät.

Beundrar dom som klarar av att leva vidare efter förlusten av ett barn. Vet nu efter denna hemska mardröm att jag skulle inte klara ett liv utan min dotter.Tack och lov att det bara var en dröm